Orkar jag verkligen klättra
Kategori: Psykisk ohälsa
För ett år sedan kände jag att jag sprang in i en vägg. Jag var fullständigt slut. Jag var i en stressig situation och en pressad ekonomi. Jag hade precis flyttat, jobbade natt efter natt efter natt utan att ha något att se fram emot. Eller ja, Sweden Rock har alltid varit min "semester" min vecka av lugn under en hel sommar, och egentligen under hela året. Precis som i år. Där är min semester, en hel vecka där jag får andas, eller ja, 5 dagar för att vara exakt. Just nu, trots förra årets "stordåd" iform av att börja studera igen, få något av ett socialt liv via kvällar med vänner och till och med dejter (då var jag ju singel så). Det landade i en underbar relation med en fantastisk människa. Trots alla mina framgångar. Först skola och sedan sluta jobba med något som slet på mig psykiskt och fysiskt. Sedan lite rutiner och en mer hälsosam livsstil. Och så vidare till ett mer "rikare" socialt liv och äventyr framför mig, en bra framtid någonstans i horisonten. Ändå står jag här, ca ett år efter. Jag ligger efter i skolan, och försöker kämpa mig framåt, det står egentligen rätt still då jag inte har orken att göra det jag behöver. Jag har sökt efter sommarjobb, och jag har knappt fått några svar, eller ja, ett och det var ett nej, dom hade bättre personer för arbetet. Sommaren närmar sig med stormsteg, och än så länge har jag inget jobb och jag är rädd att jag faller tillbaka till där jag inte trivs. Dessutom kommer det en flytt, snart, exakt när vet jag inte. Min situation är åter igen stressad och min ekonomiska sits pressad. Och jag känner åter igen hur jag är påväg i full fart mot väggen. Denna väggen är lodrät och hög. Sist började jag gräva, istället för att klättra och detta är inte att rekommendera, eftersom det blir en mycket svårare kamp att ta sig upp. Jag kan inte börja gräva igen, men orkar jag verkligen klättra?
