Underbara Pride: Du vet inte min eller deras historia
Kategori: Allmänt, Psykisk ohälsa
Jag gick i pride paraden i Kalmar. Det var underbart, jag viftade med min pan-flagga och jag gick med vänner! Visst vi pratar inte ofta eller ses, men när vi väl ses så är det minnesvärt!
Men självklart fanns det någon negativ som skulle skriva ett inlägg om pride i Kalmar. Negativt sådant.
Jag kommer inte länka till inlägget eftersom jag inte gillar när negativa, tråkiga personer får publicitet. Men vissa vet nog vilket inlägg jag pratar om iallafall.
Varför går man på event som man inte gillar? Varför använder man sedan detta eventet för sin egna personliga åsikter och försöka få ens världsbild att stämma överrens med verkligheten?
Personen kommenterade om att det var många barn i tåget. Och? Visste du att du var hetro när du var 14? Ja, det gjorde du nog. Jag visste att jag var pan eller kanske bi när jag var 15. Så dom kan ju gå i tåget av sin egna anledning. Eller kanske dom har samkönade föräldrar? Ett HBTQ syskon? Du har ingen aning om deras historia och deras anledning att vara där. Så snälla, bara håll käften när du inte vet vad du pratar om.
Jag förstår inte varför man måste kommentera andra, speciellt när man inte känner till deras anledning. Skulle denna personen sett mig i tåget (vilket hen nog gjort) så skulle hen tro att jag var en glad, ung tjej i mina bästa år. 24, ser nog yngre ut, men iallafall. Inte skulle hen vetat om att jag äter antidepp och sömnmedicin. Att denna personen såg mig på en väldigt bra dag. För hen har INGEN ANING om vad som pågår under ytan. Hen vet inte allt jag har behövt deala med i mitt liv. Eller dealar med i mitt liv. Du kan inte se på mig att jag mår dåligt, att jag hanterar ångestattacker. Du kan inte se vad som hänt i mitt liv och hur det påverkat mig. Du kan inte se hur jag kämpar dagligen nu. Så varför uttalar sig folk likförbannat om detta? Sluta prata om andra och se ner på dom utan att tänka en gång extra. DU VET INTE, det kostar inget att försöka förstå en annan person. Att tänka att jag kanske har fel. Att jag inte vet hur det är. För det är okej att inte veta, men då måste man också försöka förstå och/eller acceptera att man inte förstår. Och då bör man inte uttala sig heller. Bara hett tips från coachen. Jag försöker alltid tänka en gång extra, för jag kan ha fel. Och det är inte svårt.
