BexGnällBok

Ja, ibland blir man stressad och galen och försöker ordna upp röran som man kallar sitt liv.

Att vara deprimerad när man försöker klara av livet så bra som det går är inte lätt. Nu har jag och pojkvännen försökt sätta in oss i rutiner och veckohandla och såntdär som kan vara väldigt bra för att kunna bli bättre. Just idag så kändes det jobbigt på morgonen, och då satte jag igång musik och började städa. Tyvärr har jag kommit till crashen. När jag crashar så blir jag trött, och ångest med dåliga tankar tar över. Det känns som att man är en dålig människa, jag sitter och funderar på gamla vänner. Vad som egentligen hände, att jag inte vet hur jag skaffar nya vänner. Sedan går tankarna bort till mig som människa, har jag gjort rätt val av utbildning? Kan jag klara skolan överhuvudtaget? Vad gör jag om jag får gå om? kommer jag någonsin få jobba inom något jag hade velat? Är jag kräsen?

Jag är väldigt öppen online, i min stream och där jag syns annars med. Jag älskar att färga mitt hår i galna färger, jag älskar piercingar och tatueringar. Jag tycker att jag drar roliga skämt, även om de kanske inte är rumsrena. Kommer arbetsgivare bry sig?

Och varför tänker jag såhär? Varför skulle jag egentligen vara orolig då jag är en snäll, rolig och lite konstig människa? Jo, för jag tror någonstans att folk inte skulle gilla mig och min personlighet, att jag är för mycket, för udda, för alternativ, för "unik". Detta gör ju också att man får det svårt att kontakta folk, man vill inte vara ivägen och man vill inte störa.

Detta blogginlägget är bara en stor rant som kommer direkt från mitt huvud. Visst kan det vara svårt att hänga med och att det blir lite rörigt, men det är så det är i mitt huvud, hela tiden. Det är tufft, tungt och jobbigt. Jag skulle vilja ta en paus, men nej, jag ska fortsätta kämpa tills jag lyckas, för någonstans vill jag bevisa för allt och alla att jag kan, även om jag är som jag är.

 

// Bex