BexGnällBok

 

Så igår hade jag en fantastisk dag. Jag gick en mil, jag åt egenbakade scones till frukost, jag gjorde pannkakor till kvällsmat. Lyckades till och med få lite disk gjord! Detta är något jag sällan brukar kunna, pga min psykiska ohälsa, men igår lyckades jag leva en hel dag utan bekymmer.

Så till idag, jag har gått ut med hunden och fixat de lilla måsten som finns idag än så länge. Ångesten kryper sig på och en stor osäkerhet fyller mig. Jag är osäker om min kropp. Jag är osäker om val jag gjort i livet. Jag är orolig över pengar. Jag är orolig över sommarjobb. Jag är orolig över skolan. Det finns mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har helt enkelt krashat efter den bra dagen igår. Igår ville jag visa upp mig, kanske börja blogga om mode, eller ja, min stil rättare sagt. Jag ville skapa radio, jag ville skapa någon form av artikel om de olika människorna som finns i Kalmar. Jag ville väldigt många saker.

Detta är hur det är att leva med psykisk ohälsa, folk hade nog inte gissat att jag hade problem med depression och ångest igår eftersom jag hade sådan pondus när jag gick runt. Idag så syns det tydligt. Det är lite det jag vill visa med detta blogginlägg.

Jag kan verka stark och självsäker, och det är jag ibland. Men min psykiska ohälsa håller mig tillbaka. Och när min psykiska ohälsa slår, så slår den ofta hårt.

Självklart lider jag av den mer eller mindre dagligen, men igår lyckades jag en hel dag med allt jag ville, vilket gjorde mig stolt. Idag och alla andra dåliga dagar kommer min psykiska ohälsa försöka trycka ner mig, men jag får inte glömma att jag ibland kan.

// Bex